MINNE Att fira valborg har alltid varit speciellt för mig. Redan innan jag upptäckte alkoholens förtrollning var den sista april årets viktigaste dag, tätt följt av min födelsedag, 21 augusti. Valborg är magi för mig, men nu ska jag berätta om när den stora dagen inte riktigt blev som planerat. Det är 1999, jag, Nils, är 9 år gammal, jag tar av mig ringen.
Varenda valborgsmässoafton i hundrafemton år har ljusen
strålat från Gröna Lund. Men när familjen Dahlberg, min familj, åkte upp till
huvudstaden för att fira valborg, en varm vårdag 1999, var det släckt. Mörkt.
Det var hemskt att se eländet från bussen på Katarinavägen.
Säga vad man vill om Gröna Lund - Liseberg är ett bättre
tivoli, för att inte tala om Tivoli i Köpenhamn - men Gröna Lund är Gröna Lund
och Gröna Lund är öppet på valborgsmässoafton.
Man kunde tro att stadsdelsnämnden på Norrmalm tagit över och dragit in verksamheten. Kan man dra in vårlökarna i parkerna kan man dra in Gröna Lund.
Men Grönan vill ha ett fast datum. Förr öppnade man lördagen
två veckor före första maj.
1999 blev det första maj, och det var där och då den här
veckans minne utspelar sig. Jag hade höga förväntningar, men Grönan ekade tom.
Tom på folk, tom på glädje och mina uppskruvade förväntningar fick sig en rejäl
törn. Det finns få saker som är så sorgliga som ett glatt barn utanför ett
stängt nöjesfält. Minst sagt. Man kunde kanske tro att Grönan ville ha stängt
på valborg för att slippa alla stökare, men så var det inte. Ungdom i stöktagen
skyr Grönans vakter och slår hellre runt i parkerna.
Vi såg ett lämmeltåg dra upp mot Vitabergsparken när vi stod och väntade på 3:ans buss vid hörnet av Ringvägen och Renstiernas gata. Ett gäng tjejer kom fram och bad om hjälp att bli fotograferade.
Sedan kilade de runt hörnet till prasslet bland buskar och
burkar.
När man inväntar nummer nr 3 - liksom nummer 4 - har man
stor hjälp av lysande röda siffror på hållplatsskylten som informerar om
kvarvarande minuter tills bussen kommer.
Nu var det 13 minuter. Lika bra att gå vidare och ta 46:an.
Då slog siffran om till 5 minuter. Nej vi väntar. Efter 5 minuter slog den om
till 7, sedan till 4 varpå den gjorde ett nytt försök med 5, för att sedan ila
till 2 och 1 och vara svart i flera minuter tills bussen kom.
Vid Slussen tog vi tunnelbanan. Det var festligt,
fullspikat, inte en torr perrongsten. Vi hade tur, det kom ett tåg. Turen tog slut vid Hötorget. Tåget vände. Vi väntade. Efter
en stund sa Högtalaren: "Det är förseningar på gröna linjen på grund av
ordningsproblem. Inte ledningsfel den här gången. Ordningsproblem, alltså, inte
ledningsfel!" Valborg 1999 blev inte som jag tänkt. Jag tar på mig ringen.
/Nils
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar