tisdag 8 april 2014

Nils minns. Del 5: När jag köpte mina första sneakers.

MINNE Den här veckans minne utspelar sig i en tid när något som många använder idag, sneakers, slog igenom på bred front i Växjö. Jag tar på mig ringen och ställer en retorisk fråga: Ska ett par 800-kronors gympaskor hålla längre än två veckor?

Enligt butikschefen för Stadium i centrala Växjö, beror det på vilket märke man väljer. Det var den första vårdagen och jag var en 13-årig pojke som svettades i mina vinterkängor. Jag ville så gärna ha ett par sånna där sneakers som mina klasskamrater Endrit och Maksimilian tjatat om. Sneakern var högsta mode och vem vill vara en lanka som lankar efter? Konstpaus. Så jag sparade min veckopeng i flera månader och fick tillslut ihop till ett par sprillans gympadojor. Jag tillbringade säkert en dryg halvtimme med en tålmodig och hjälpsam Stadiumexpedit. Johan hette han. Jag tar av mig ringen. De med rimliga priser förkastades av mina kompisar och i bakhuvudet insåg jag att jag då bara skulle få råd till ett enda par vår- och sommarskor. Så jag provade mig igenom de svindyra märkesskorna.

Till slut föll valet på ett par röd-vita Pumaskor, för 800 kronor. Jag tvekade, både på grund av det höga priset och för att de såg ömtåliga ut. Den vänliga försäljaren höll med, denna modell var inte slitstark och han föreslog ett par andra Pumaskor, lika dyra, men tåliga.
Jag svalde sorgset tre gånger, men slog ändå till. Efter två veckor upptäckte jag ett hål, stort som en 50-öring - ja det här var på tiden då 50-öringarna fortfarande både existerade och räknades in i Sveriges BMP - på översidan av skon och jag åkte tillbaka till Stadiumaffären. Sårad! Kränkt! Var två starka känslor inombords. Väl framme på Stadium i Växjö förklarade expiditen kort att det rörde sig om yttre åverkan, därför skulle det inte bli någon ersättning.

Butikschefen Janne tillkallades. Han sa samma sak. Och nu ska jag vara helt ärligt mot er. Jag tar på mig ringen. Så här är det: Jag blir sällan arg. Ni kan fråga vem som helst i Växjö! Men nu. Nu såg jag rött. Jag fullkomligt kokade av ilska. Jag berättade att trevlige försäljaren Johan förklarat att det här var ett par tåliga skor. Dessutom skulle jag inte ens drömma om att spelat fotboll i dem. Sneakers är dyra skor. Vilken kocko-jöns spelar sport i finskor? Jag var helt svettig. Men de kunde tydligen inte ta ansvar för vad någon har sagt. På den tiden fick Stadium i centrala Växjö in ganska exakt 20 reklamationer om dagen och om de inte fick ersättning från skofabrikanten kunde de inte ersätta. Nu pulserade handen i fickan. Svetten rann läng ryggraden. Det kändes som jag var i klimakteriet gånger tio. Sen sa han något väldigt intressant. Att om det hade varit Nike hade det varit annorlunda. Nike godkänner alla reklamationer, de löser bara in skorna om kunden hävdar att det är något fel på dem. Men Puma har andra regler. 

Antagligen för att bli av med mig lovade butikschefen Janne dock att ringa Puma. Två dagar senare återkom han med ett kort och kärnfullt svar. Nej. Puma tar inget ansvar för skor som går sönder efter två veckor. Nej. Affären tar inget ansvar för felaktigt råd om slitstarka skor.

Och på en direkt fråga. Ja. Hade jag valt ett annat märke hade jag fått ett nytt par skor. Jag tar på mig ringen igen. 

/Nils

Inga kommentarer: