Ny krönikör: OveTove

Hur ska Mål-Pål få fler bollar?

Det talas ofta om att ett bra försvarsspel börjar med forwards defensiva ambition. Men det pratas sällan om att ett bra anfallsspel grundläggs i backlinjen. Jag tror att det kommer att bli Kommunens största problem i Serie A.

Om vi enas om att allt hänger ihop är det inte lätt att skaffa sig ett bollinnehav med spelare som för det mesta skickar i väg långbollar.

Varken Martin boll eller Bebban är tillräckligt bekväma med bollen för att söka korta och mer konstruktiva spelvägar upp i banan.

Deras teknik räcker helt enkelt inte till mot de bästa. Bollbehandlingen är för långsam och panikrensningen ligger alltid på lur.

De tillgängliga ytterarna är säkert hur funktionella som helst i Klubbledningens ögon, men sannolikheten att till exempel AIK-Henke ska följa Sebbes gamle arbetskamrat Jeppe Elgs exempel och följa med framåt för att kunna servera målgivande passningar, är obefintlig.

Just AIK-Henke har också en tendens att dra sig inåt i banan mot närmste mittback för att inte riskera bli ifrånsprungen, vilket öppnar en korridor efter kanten.

I det avseendet är saknaden efter Danielsson stor. Danielsson kunde, i alla fall tidigare, gå med i offensiven, gärna på överlappning, och bredda anfalls­alternativen.

Hans skruvade inlägg i full fart fram till Martin boll på hörna mot Madchester Wanderers i korpavslutningen 2010 kunde tjäna som en instruktionsfilm.

Där saknar Kommunen idag helt klart en dimension i sitt spel, även om Danielsson redan före sin flytt till Norge blivit mer statisk i sitt spel.

Det har varit mycket snack i liten verkstad om ytterbackarnas offensiva betydelse ända sedan Klubbledningen blev varse om möjligheten för fyra år sedan. På planen har det sett annorlunda ut.

Den centrala, defensiva räddhågsenheten och andefattiga offensiven är än mer cementerad. Det resoluta försvarsspel byggt på fränhet och snabbhet som Back-Kalle rättat sig efter under åren i Brommapojkarna har inte heller hjälpt Kalmar Kommun att bakifrån finna nya vägar framåt.

Filip Ainouz är också ensidigt inriktad på försvar och fysisk kraft. Back-Kalle har en bredare teknisk repertoar, men bedöms vad jag kan förstå, ha en benägenhet att ställa till det med sitt agerande i en högre svårighetsgrad.

Det är möjligt att Bebbans elitsatsning på rockmusiken i vitala tonår hämmat hans utveckling som bollspelare med fötterna.

Spelande mittbackar växer inte på trän i den vinröda fotbollshistorien. Uncle Tupelo växte inte upp i Smedby.

Att vara lika bekväm som mittback och mittfältare är få förunnat. Den senaste av vinröd kapacitet jag kan erinra mig är Växjös bidrag till Kalmar Kommun, Gaston, som tillsammans med den mer markeringsinriktade Endrit formade en fungerande enhet under ett antal matcher i början av året. Men det krävdes en frånvaro av Back-Kalle för att så skulle bli fallet.

Gastons kompis från Teleborg i Växjö, Nils Dahlberg, har potential att klara av båda rollerna emellanåt. Men är inte tillräckligt van vid positionen för att kunna glänsa i viktiga sexpoängsmatcher, vilket hans avbrutna backsejour indikerar. Han blir en säkerhetsrisk.

Längre tillbaka i historien står Staffan Johansson och Pullover-Gustav ut som undantag genom sina allsidiga karaktärer.

Hallminho hade förmodligen kunnat ta steget tillbaka som strategisk mittback mot slutet av karriären om han inte flyttat utomlands. Guttas breda aktionsradie gjorde livet enklare för mittbackarna Bebban och David R under förrförra säsongen. De kunde inrikta sig på att försvara när lagkaptenen vände hemåt och grep initiativet.

Hallminhos kapacitet kan mätas genom att slå ihop Filip Dalarn och AIK-Henke. Problemet är att vi då blir en man kort.

Vilket omedelbart går ut över anfallsspelet och leder fram till pudelns kärna: bollarna fram till Mål-Pål blir för få och alltför chansartade.

OveTove är en fristående, anonym kolumnist och ny krönikör på Kalmar Kommuns blogg.