
– Vi är här för att vinna hela serien, ta hem mästerskapet,
säger Erik W.
Det är en befogad målsättning. Erik W och partnern Hallmer
rankas som två av Divisison 3 A:s viktigaste spelare, och även om det var
ett tag sedan de senast representerade Kommunen är en seger på lördag att vänta.
Erik W kommer efter drabbningen mot Testaccio Calcio på
lördag att spela säsongen ut med sin tidigare parhäst, Hallmer, och lovar att
fortsätta representera Kalmar Kommun när hans doktorandperiod löper ut i juni.
– Hallmer och jag kände kanske båda två att vi ville ha nya
utmaningar. Vi såg lite olika på hur vi skulle utvecklas, säger Erik.
Wetter och Hallmer är två av Kommunens viktigaste spelare och
när Klubbledningen efter nyår frågade om de ville fortsätta spela var det av allt att döma inledningen på ett
samarbete som kan bära långt. Helt problemfritt är det dock inte att helt
plötsligt börja spela med någon annan än den man är van vid.
– Det är mycket som ska fungera. Bara för att jag och Erik
är bra är det inte säkert att det klickar. Man måste hitta sina roller igen och
det är inte det lättaste. Därför pratar vi så mycket vi kan, vi går igenom
allting, förklarar Hallmer.
Han säger att han, som så många andra, började med fotboll
för att han var för dålig i skolan. I fotboll var han alltid bra, och när han
började fokusera på det började också de personliga framgångarna rulla in.
Hallmer är i dag rankad etta i Kommunen, och han ångrar inte sitt val även om en
del av hans skolkamrater ofta lever sina liv i skymundan av de som satsade på
sport och dessutom drar in mindre i lön.
– Jag får spela roliga matcher, bo i en trevlig lägenhet i
innerstan och just nu har jag fått låna mina föräldrars bil. Kvaliteten på mitt liv har blivit markant
bättre, och det är ett väldigt bra liv, man kan leva länge på en fotbollsmatch
med massor av fotbollsgodis, säger han.
På lördag väntar första matchen på vårsäsongen för det nygamla
fotbollsparet, och bortsett från att Wetter å Gustav inte är riktigt samspelta
ännu besväras "Gute" dessutom av en skada.
Det är muskler vid nacken och axeln som ”krampat ihop sig”,
men han går på behandling och känner sig bättre och bättre för varje dag. Det
gör att han ser fram emot lördagen med tillförsikt.
– Vi är här för att vinna, men i slutändan är det inte
resultatet som räknas. Vi vill hitta vår linje och vårt spel. Vi spelar för att
ha Testaccio som ett test, säger Hallmer.
Varje dag när skolan var slut ställde sig den nioårige, men
redan 175 centimeter långe Erik W utanför porten och väntade på att tränaren
skulle hämta honom. Sedan cyklade de genom Lunds gränder till
handbollsgymnasiet i ett stilla kvarter i universitetsstaden.
Där tränade Erik och hans lagkompisar, som handplockats av
lokala idrottsmyndigheter, fem eftermiddagar i veckan.
Erik ”Prins” Huldt var Wetters förste vän. Han minns att den
ovanligt långa killen inte gillade handboll. Han var orörlig och klumpig och
träningen var hård. Spelade fotboll gjorde han för sina föräldrars skull. De
hade sagt åt honom att träna och då gjorde han det.
– Wetter sprang inte så bra, han var långsammare än andra,
men sedan blev han bra på att ta upp bollen med händerna och kasta iväg den,
långt. Han var varken bättre eller sämre än de andra killarna i laget, säger Huldt
på sitt kontor många år efter att han träffade pojken som nu är stjärna i korplaget Kalmar Kommun.
Vi träffas på Mellqvists fik, nära Mariatorget, där Huldt ser
en ny generation av utvalda stockholmskillar varje eftermiddag efter skolan. Vi åker runt i stadens skolor och kikar efter skolelever som liknar Wetter när de är nio, tio år
gamla. Enligt kraven ska pojkarna vara långa, föräldrarnas längd noteras och
benundersökning äger rum för att beräkna hur långa killarna blir i vuxen ålder.
– Men de måste vara rörliga också. Bara att vara lång räcker
inte, poängtera Huldt.
/Bloggredaktionen
/Bloggredaktionen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar