 |
| Kalmar Kommun seglar i sällan skådad medvind och Mål-Pål hyllas som mannen bakom verket. För Kommunens blogg berättar han exklusivt om sin syn på ledarskap, dopningsanklagelserna mot honom och kompisen Filip Dalarns jobb inom reklambranschen. |
OM EN KNAPP VECKA är det dags för ny korpmatch i Division 3A.
Mål-Pål har rensat skallen med en fjällvandring, han tog ut sig rejält i
senaste matchen och han längtar efter att få komma i gång. Han åker till Brommahallen
med höga framgångskrav på sig, men trots det vackra målet senast nöjer sig Mål-Pål med
att klara sig kvar i serien och har det som målsättning. Kanske har han lärt sig Kommunens
svaga säsongsinledningar.
- Det har inte med det att göra. Den här målsättningen
meddelade vi redan i våras och vi tycker att den känns realistisk.
Hur ser du på
Kommunens misslyckande?
- Det är inte upp till mig att analysera höstens insats, men
det är klart att man blir förvånad. M.Bo satt ju i bloggen och sade att vi
skulle plocka guldet. Jag känner M.Bo och inser att så snett ute kan man inte
vara. Teoretiskt sett kan hela laget missa en formspikning. Det måste ha varit
något mentalt. För ett par år sedan trodde vi formtopp bara var muskler och
ben. I dag vet vi hur starkt de mentala aspekterna spelar in.
Är du orolig för att
samma sak kan hända er?
- Nej, och jag har mycket svårt att se att det skulle göra
det.
Vad kan man göra som anfallsspelare
när ett seriespel börjar gå snett?
- Man får försöka lyfta fram dem som är kvar att tävla och
säga att nu har du din stora chans, men mitt viktigaste arbete sker före seriestart.
Jag ska se till att de aktiva får ett optimalt prestationsklimat, att allt
flyter friktionsfritt, ha samtal, ge stöd. Då skapar man tryggheten,
lagkänslan.
Varför är det så
viktigt att en kanonspelare som Back-Kalle känner att han ingår i ett lag?
- För att det är ensamt på toppen. Ju bättre Kalle blir,
desto mer seglar han ifrån sina rötter och sina barndomskompisar. Man tror det
kanske inte, men de här individualisterna är ensamma. Ska de uppleva en
trygghet i en grupp ska de göra det med sina lagkamrater. Fokus ligger inte på
en person, utan på en grupp.
Har du en mjukisstil som
målgörare?
- Det är riktigt att vi i laget prioriterar mjuka värden. Vi
jobbar mycket med människan och att få henne att må bra. Det bygger på dialog
och medinflytande. Samtidigt finns det saker i mitt spel som jag inte gör
avkall på en millimeter: krav, speltid, regler och eget ansvar. Det skulle till
exempel aldrig falla mig in att tillåta någon av de aktiva att bo för sig själv
under ett seriespel. Aldrig i helvete!
Står det här i
kontrast till hur fotbollen skötts tidigare.
- Jag har varit med länge och jag får nog säga att det har
inte funnits någon bakomliggande idé kring sådana här saker tidigare.
Förra omgångens
snyggaste mål, en av årets mest tongivande anfallare, veckans kommunalarbetare
vecka 4. Hur känner du innerst inne för alla utmärkelser?
- Jag har faktiskt lite dåligt samvete. Det har blivit lite
för mycket av det under ett år. När jag fick Veckans kommunalarbetare tyckte jag
att det kändes lite fånigt. Det var mer som att jag fick belöning för att andra
gjort bra resultat. Folk säger att jag inte ska be om ursäkt och att jag får se
mig som symbol för våra framgångar, men jag tycker att det känns som en
belastning.
Är du rädd för att
falla tungt den dagen det börjar gå dåligt?
- Sådant bryr jag mig inte ett smack om. Det är mer att
betydelsen av min insats får för stor proportion till vad den är värd. Visst
påverkar jag stämningen och atmosfären i laget, men det är ju bara en del av
idrottarens verksamhet, där andra är minst lika viktiga.
Nämn tre anfallare
som du inspirerats av?
- Den förste är en gammal klasskompis. Han heter Fille och
var otroligt noga med att lyfta fram dem i laget som inte var bäst och göra dem
betydelsefulla. Sedan är jag väldigt imponerad av Martin boll, eller M.Bo som
han börjat kalla sig. Han är väl den anfallsspelare som står för begreppet
demokratiskt måltjyvande. Den tredje får bli Marco van Basten, en nyanserad anfallare
som har förmåga att lösa problem genom prestation.
Du fick mycket kritik
när du blev anklagad för dopning i våras. Var det ett utslag av spontanitet
eller ett planerat utspel?
- Absolut inte planerat. Jag är en känslomänniska. Samtidigt
är jag medveten om att det är farligt att hålla å¨med sånt även om det inte är bevisat.
Ångrar du dig?
- Ja, det gör jag. Jag ska inte hålla på med sånna grejer,
för det finns ingen anledning att provocera på det viset. Samtidigt var det ju
skälet till att jag fick många bollar i mål. Jag sa till M.Bo, när han ringde och
berättade att jag investerat 25 000 kronor, att i så fall borde ju kanske
AIK-Henke ha haft två miljoner, så mycket som han hycklat om dopningsfrågor.
Hur kan du vara så
säker på att inte dina lagkamrater dopar sig?
- Därför att vi till skillnad från många andra har en kultur
och ett system där vi genomför regelmässiga tester. Jag har sagt att jag slutar
om jag avslöjas igen, och det står jag för. Jag skulle tappa all motivation för
att jobba vidare.
Din lagkamrat Filip Dalarn
jobbar inom reklamvärlden. Hur ser du på det förhållandet?
- När sånt där tas upp på ett negativt sätt blir jag ledsen
för Filips skull. Han gör ju bara sitt jobb. Det är ju tråkigt om en duktig
yrkesman inte ska kunna utföra sitt jobb, för jobba det kan han ju. Vi har en
överenskommelse att jag behandlar honom som vilken lagkamrat som helst.
Vi går fem år fram i
tiden. Kommunen kanske har vunnit sitt första guld och du bestämmer dig för att
sluta. Vad kommer hända med föreningen?
- Jag tror att vi kommer att vara minst lika bra. Våra bästa
namn just nu finns säkert kvar och av alla de duktiga juniorerna vi har kommer
säkert ett par att blomma, så jag tror att vi kommer att göra en bättre säsong
än 2012-2013 var. Jag hoppas att vi har utvecklats på anfallssidan. Jag tror
mycket på han den nya, Daniel Holmberg. En målskytt i skaplig klass vore
häftigt.
Kommer du att kunna
stiga av i rätt ögonblick?
- Jag är 30 år om fem år och om jag ska köra på över säsongen
2018-2019 måste jag känna att jag är lika motiverad som när jag klev på, för
det kommer att krävas mer av mig då. Visst, jag kan väl förvalta det här i två
år och ta det lugnt, men nej, det skulle aldrig falla mig in att fortsätta om
jag inte hade idéer och drev på.
/Klubbledningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar