Ren utklassning i konstgräspremiären

KRISTINEBERG. En övertygande seger och mål i första matchen på Kristinebergs IP för födelsedagsbarnet AIK-Henke. Guldfavoriten Kalmar Kommun imponerade i Serie A-premiären på konstgräset.

- Han ser väldigt bra ut, säger Mål-Pål.

Han rullade in på plan med sin fixed gear, bara minuter innan avspark, av någon anledning trodde han att matchen skulle spelas i Stadshagen. Bara ett ögonblick senare, minuter in i första halvlek, fick AIK-Henke läget som resulterade i hans första mål för säsongen. Back-Kalle drog en långboll mot Dr. Dahlis på kanten som, med stor precision, hittade premiärens födelsedagsgosse. Mittfältaren tog emot bollen i straffområdet, drog till med västerfoten från ett par meter och fick se skottet gå in vid den bortre stolpen.  

- Vi fick matchen dit ville och vi blev bara bättre i andra halvlek, säger AIK-Henke till Kommunens blogg.

Andra halvlek inleddes starkt och det dröjde inte länge innan det var dags för ett nytt hemmamål. Martin boll styrde rutinerat in Hallmers hårda passning från elva meter.

Kunde vunnit större

- Jag brukar titta på målvakten och han gick väldigt tidigt. Det var bara att styra in den i ett hörn, säger "boll" vars mål blev början på slutet för Ortens Favoriter.

Segersiffrorna blev betydligt större än 2-0. Kommunen tryckte på under framförallt andra halvlek och hade flera farliga lägen.

- Vi gjorde både 6-0 och 9-0. Vi hade väldigt mycket chanser, säger Bebban.

Har någon tvekat om vilken Endrits bästa plats är? Inte nu längre, va?

Kalmar Kommuns fd back-talang hade faktiskt inte spelat match som mitt-mittfältare på mer än ett halvår. Han var en nödlösning som högerback under inomhussäsongen.

Mot Ortens Favoriter var han tillbaka i sin favoritposition och agerade felfritt, men det var Back-Kalle som var planens kung.

- Det gäller att passa på när chansen kommer, skrattar Filip Dalarn, fast egentligen är väl inte det viktiga vem som var bäst, huvudsaken är att vi vinner, tre poäng är det som behövs bäst.

Back-Kalle låg bakom två mål och spelade fram till ett tredje. Ett av målen var lite slumpartat, det andra i högsta grad planerat.

3-0 kom på inlägg som avsågs vara ett skott, men som gick förbi alla, inklusive förstenade målvakten i Ortens Favoriter.

- Jag försökte lägga den lite lösare än annars för att någon skulle hinna fram, berättar Endrit, men det är ju alltid så att varje boll som har riktning mot målet kan gå in.

Och på det viset forcerade publikfavoriten Mål-Pål in 3-0.

Härlig avslutning

4-0 var en härlig avslutning på ett lika härligt anfall. Endrit slog en fin passning till Back-Kalle, som slog ett långt inlägg förbi Gutta Hallmer, men fram till Nils Dahlberg.

- Det var definitivt meningen, jag viftade och bar mej åt för att få bollen och sedan försökte jag bara hålla ner skottet, säger målskytten.

Han pressade bollen så effektivt att det blev en studs i det blöta gräset och målvakten var chanslös.

Innan sitt målskott lyckades Nils med en långpassning som gav Martin boll så gott om tid i sitt friläge att han kunde börja fundera på hur det skulle gå för Spurs på söndagen. Det var nog ett mål som boll behövde.

"Den enda som kunde tända flamman"

Kommunen har startat väldigt stabilt.

- Det ser bra ut, tycker Filip Dalarn, som fyllde 25 igår.

- Den enda som kunde flamman, var en lärling på våran gård, flikar Back-Kalle in avslutningsvis.

/Bloggredaktionen

Grattis på födelsedagen AIK-Henke

                                                                VI GRATULERAR
"Idrott är hur roligt som helst"

Idrotten har följt AIK-Henke genom livet – som aktiv, men också som en engagerad supporter, styrelsemedlem och arrangör. Fortfarande försöker han åka skidor en gång om dagen och kalendern är fulltecknad med möten i olika föreningar.

I dag, fredagen den 27 april, fyller han 29 år.

– Visst, det tar massor med timmar att engagera sig inom idrotten, men det är hur roligt som helst, säger AIK-Henke.

AIK-Henke växte upp i Solna och är den tredje generationen som bor på bruksorten. Hans farfar var Art Director på den familjeägda mediebyrån och AIK-Henkes pappa efterträdde honom.

– När jag var femton kom plannern till pappa och frågade om det inte var dags att grabben, alltså jag, började jobba snart. Så fick jag jobb inne på byrån.

Det var när två kompisar började idrotta som AIK-Henkes engagemang satte fart på riktigt. Bästa kompisarna Roine och Petra började spela fotboll i AIK och Roine tog under sin karriär hem skytteligan vid tre tillfällen, både den interna och externa.

– De var fyra stycken i laget som var fullkomligt överlägsna, de bara lekte med motståndarna. Jag minns en match där de bestämde sig för att köra för fullt första halvlek och sedan bara flyta med den andra halvan. De gjorde det och vann ändå stort.

När det var dags för OS i Sydney bokade AIK-Henke en resa ner till Australien tillsammans med sin dåvarande kompis Roine och två personer som han tagit kontakt med via internet. Tanken var att se den nya favoritsporten: Paddling, men han lyckades inte få tag i en plats i på läktaren, det var slutsålt. Flygbiljetterna var ändå bokade och de reste till Australien ändå, en resa som AIK-Henke i dag beskriver som helt sanslös.

– Vi var en vecka i Sydney och såg på OS, bland annat såg vi handbollsfinalen där Sverige fick silver. Största idrottsögonblicket var nog ändå när Cathy Freeman vann och alla på fri idrottsarenan reste sig. Det jublet kommer jag aldrig att glömma.

I dag bor AIK-Henke i Stockholms innerstad, många av hans vänner bor kvar i Solna. Det är långt upp dit men AIK-Henke försöker ändå åka upp två gånger om året och han berättar att han gärna tar pendeltåget även om tunnelbanan är ett ”smidigare” alternativ.

– Det är lika långt från knivsöder till Solna som från knivsöder till Långbro, så det är en bit att köra. Jag åker pendeltåg åtminstone en gång om året och då somnar man på Centralen i Stockholm och vaknar uppe i Solna Station. Sedan kan man träffa väldigt trevliga människor på tåget, det har jag gjort varenda gång.

Vid sidan av idrotten spenderar AIK-Henke gärna tid på att släktforska. Han har hittat släktanknytning så långt bak som till Olof Skötkonung och på sin farmors sida är han släkt med Per Olsson som var bondeståndets talesman i riksdagen och dopfader till Karl XII.

– Jag har en bild på honom, säger han och visar ett vykort med en pompös herre. Han blev faktiskt den första icke kungliga som målades av, rätt kul egentligen.

/Familjeredaktionen

Ny krönikör: OveTove

Hur ska Mål-Pål få fler bollar?

Det talas ofta om att ett bra försvarsspel börjar med forwards defensiva ambition. Men det pratas sällan om att ett bra anfallsspel grundläggs i backlinjen. Jag tror att det kommer att bli Kommunens största problem i Serie A.

Om vi enas om att allt hänger ihop är det inte lätt att skaffa sig ett bollinnehav med spelare som för det mesta skickar i väg långbollar.

Varken Martin boll eller Bebban är tillräckligt bekväma med bollen för att söka korta och mer konstruktiva spelvägar upp i banan.

Deras teknik räcker helt enkelt inte till mot de bästa. Bollbehandlingen är för långsam och panikrensningen ligger alltid på lur.

De tillgängliga ytterarna är säkert hur funktionella som helst i Klubbledningens ögon, men sannolikheten att till exempel AIK-Henke ska följa Sebbes gamle arbetskamrat Jeppe Elgs exempel och följa med framåt för att kunna servera målgivande passningar, är obefintlig.

Just AIK-Henke har också en tendens att dra sig inåt i banan mot närmste mittback för att inte riskera bli ifrånsprungen, vilket öppnar en korridor efter kanten.

I det avseendet är saknaden efter Danielsson stor. Danielsson kunde, i alla fall tidigare, gå med i offensiven, gärna på överlappning, och bredda anfalls­alternativen.

Hans skruvade inlägg i full fart fram till Martin boll på hörna mot Madchester Wanderers i korpavslutningen 2010 kunde tjäna som en instruktionsfilm.

Där saknar Kommunen idag helt klart en dimension i sitt spel, även om Danielsson redan före sin flytt till Norge blivit mer statisk i sitt spel.

Det har varit mycket snack i liten verkstad om ytterbackarnas offensiva betydelse ända sedan Klubbledningen blev varse om möjligheten för fyra år sedan. På planen har det sett annorlunda ut.

Den centrala, defensiva räddhågsenheten och andefattiga offensiven är än mer cementerad. Det resoluta försvarsspel byggt på fränhet och snabbhet som Back-Kalle rättat sig efter under åren i Brommapojkarna har inte heller hjälpt Kalmar Kommun att bakifrån finna nya vägar framåt.

Filip Ainouz är också ensidigt inriktad på försvar och fysisk kraft. Back-Kalle har en bredare teknisk repertoar, men bedöms vad jag kan förstå, ha en benägenhet att ställa till det med sitt agerande i en högre svårighetsgrad.

Det är möjligt att Bebbans elitsatsning på rockmusiken i vitala tonår hämmat hans utveckling som bollspelare med fötterna.

Spelande mittbackar växer inte på trän i den vinröda fotbollshistorien. Uncle Tupelo växte inte upp i Smedby.

Att vara lika bekväm som mittback och mittfältare är få förunnat. Den senaste av vinröd kapacitet jag kan erinra mig är Växjös bidrag till Kalmar Kommun, Gaston, som tillsammans med den mer markeringsinriktade Endrit formade en fungerande enhet under ett antal matcher i början av året. Men det krävdes en frånvaro av Back-Kalle för att så skulle bli fallet.

Gastons kompis från Teleborg i Växjö, Nils Dahlberg, har potential att klara av båda rollerna emellanåt. Men är inte tillräckligt van vid positionen för att kunna glänsa i viktiga sexpoängsmatcher, vilket hans avbrutna backsejour indikerar. Han blir en säkerhetsrisk.

Längre tillbaka i historien står Staffan Johansson och Pullover-Gustav ut som undantag genom sina allsidiga karaktärer.

Hallminho hade förmodligen kunnat ta steget tillbaka som strategisk mittback mot slutet av karriären om han inte flyttat utomlands. Guttas breda aktionsradie gjorde livet enklare för mittbackarna Bebban och David R under förrförra säsongen. De kunde inrikta sig på att försvara när lagkaptenen vände hemåt och grep initiativet.

Hallminhos kapacitet kan mätas genom att slå ihop Filip Dalarn och AIK-Henke. Problemet är att vi då blir en man kort.

Vilket omedelbart går ut över anfallsspelet och leder fram till pudelns kärna: bollarna fram till Mål-Pål blir för få och alltför chansartade.

OveTove är en fristående, anonym kolumnist och ny krönikör på Kalmar Kommuns blogg.