MINNE Den här veckans minne utspelar sig i en tid när något som många använder idag, sneakers, slog igenom på bred front i Växjö. Jag tar på mig ringen och ställer en retorisk fråga: Ska ett par 800-kronors gympaskor hålla längre än två veckor?
Enligt butikschefen för Stadium i centrala Växjö, beror det
på vilket märke man väljer. Det var den första vårdagen och jag var en 13-årig pojke som
svettades i mina vinterkängor. Jag ville så gärna ha ett par sånna där sneakers
som mina klasskamrater Endrit och Maksimilian tjatat om. Sneakern var högsta mode och vem vill vara en lanka som lankar efter? Konstpaus. Så jag sparade min veckopeng i
flera månader och fick tillslut ihop till ett par sprillans gympadojor. Jag
tillbringade säkert en dryg halvtimme med en tålmodig och hjälpsam Stadiumexpedit. Johan
hette han. Jag tar av mig ringen. De med rimliga priser förkastades av mina
kompisar och i bakhuvudet insåg jag att jag då bara skulle få råd till ett enda
par vår- och sommarskor. Så jag provade mig igenom de svindyra märkesskorna.
Till slut föll valet på ett par röd-vita Pumaskor, för 800
kronor. Jag tvekade, både på grund av det höga priset och för att de såg
ömtåliga ut. Den vänliga försäljaren höll med, denna modell var inte slitstark
och han föreslog ett par andra Pumaskor, lika dyra, men tåliga.
Jag svalde sorgset tre gånger, men slog ändå till. Efter två
veckor upptäckte jag ett hål, stort som en 50-öring - ja det här var på tiden då 50-öringarna fortfarande både existerade och räknades in i Sveriges BMP - på översidan av skon och jag åkte tillbaka till Stadiumaffären. Sårad! Kränkt! Var två starka känslor inombords. Väl framme på Stadium i Växjö förklarade expiditen kort att det rörde sig om yttre åverkan, därför skulle det inte bli någon ersättning.
Butikschefen Janne tillkallades. Han sa samma sak. Och nu ska jag vara helt ärligt mot er. Jag tar på mig ringen. Så här är det: Jag blir
sällan arg. Ni kan fråga vem som helst i Växjö! Men nu. Nu såg jag rött. Jag fullkomligt kokade av ilska. Jag
berättade att trevlige försäljaren Johan förklarat att det här var ett par tåliga skor. Dessutom skulle jag inte ens drömma om att spelat fotboll i dem. Sneakers är dyra skor. Vilken kocko-jöns spelar sport i finskor? Jag var helt svettig. Men de kunde tydligen inte
ta ansvar för vad någon har sagt. På den tiden fick Stadium i centrala Växjö in ganska exakt 20 reklamationer om dagen och om de inte fick ersättning från skofabrikanten kunde de inte ersätta. Nu pulserade handen i fickan. Svetten rann läng ryggraden. Det kändes som jag var i klimakteriet gånger tio. Sen sa han något väldigt
intressant. Att om det hade varit Nike hade det varit annorlunda. Nike godkänner
alla reklamationer, de löser bara in skorna om kunden hävdar att det är något
fel på dem. Men Puma har andra regler.
Antagligen för att bli av med mig lovade
butikschefen Janne dock att ringa Puma. Två dagar senare återkom han med ett
kort och kärnfullt svar. Nej. Puma tar inget ansvar för skor som går sönder
efter två veckor. Nej. Affären tar inget ansvar för felaktigt råd om slitstarka
skor.
Och på en direkt fråga. Ja. Hade jag valt ett annat märke
hade jag fått ett nytt par skor. Jag tar på mig ringen igen.
/Nils
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar