Först och främst vill Klubbledningen tacka alla spelare och supportrar, men framförallt alla föräldrar som skjutsat oss till och från matcherna, tvättat våra tröjor och ställt upp på alla tänkbara sätt. Tack som faan.
Säsongen har i stort varit katastrofal. Inte från början till slut, utan snarare ifrån början av mitten till början på slutet. Vi hade bland annat en streak på fem matcher (FEM (5) JÄVLA MATCHER !!) utan mål, vi lämnade W.O. för första gången någonsin (Jeppe K skulle absolut se någon jävla Man Utd-match) och spelade en match (mot Tullinge-kidsen) med hälften av styrkan ihopsamlad från resterna av andra lag som slutat spela för dagen. Katastrof. Det här får aldrig hända igen. Om detta må vi berätta. Aldrig glömma, aldrig gömma. Smärtsammast var förlusterna mot Tullinge och Snutaspirantera. Usch. Klubbledningen har kontaktat Henrik Teljfors med förhoppningen om att kunna utesluta Snutaspiranterna från korpverksamhet på obestämd tid.
De usla resultaten gav Klubbledningen fullt upp efter återkomsten från en längre utlandsresa. Men vi agerade och vi agerade handlingskraftig. De oberäkneliga och opålitliga (Calle Hedsved, AIK-Henric) fick lämna laget omedelbart. De som körde bil (Daniel Hallmer) till matchen, och ständigt såg till att de som åkte med kom dit försent, fick gå. Samtidigt som Jeppe "Älgen" Elg spenderade kvalitetstid med sin kärlek i Skåne. Att Danielsson och Jonasson emigrerade till Sydamerika respektive Ostlo lär väl inte undgått någon. Sen blev Dan långtidsskadad. Man kan säga att det fanns en del luckor att fylla.
In i laget kom ny energi - nya briljanta värvningar. Först kom Tiam, den orundbare och frenetiske backen, som Danielssons ersättare. Rätt in i startsjuan. Framåt hösten, efter en katastrofavslutning på vårsäsongen skrev anfallsstjärnan från Grå Gulles Gränd på. Andreas Kazantzidis handplockades från gatan i Stockholm och imponerade stort med teknik värdig Jeppe Elg. Andreas, eller Kazze som han kallats sen han var en liten valp, tog med sig sin fd svåger Adam, även känd som Pontus. Adam har bortsett från sina kommunikativa bekymmer varit en strålande värvning och fullblodig ersättare efter "Henric".
Årets värvning måste dock vara Höglandstorgets svar på Bröderna Sedin. Paul Linderoth och Filip "Dalhammar" Dalhamn. De var punktliga, energiska och hade en smittsam optimism. Två karaktärer att hålla i handen när det regnar, två unga pojkar från Bromma, två sedinare.
Alla nyförvärven bidrog till en ljusnande höst och, en kanske tom rättfärdigat, hopp inför Brommahallen på lördag. Tack som faan del 2.
- Jaha, snart börjar inomhusköret igen. Bakom oss har vi ännu en usel säsong från Kommunen. Det enda som varit bra med utomhussäsongen är mina krönikor som emellanåt fått anledning att se dagens ljus. I några matcher fungerade spelet hyggligt och jag hoppas att det uns av talang ni har i truppen tas tillvara och att ni tar det med er den. Det FINNS en anledning att publiken har svikit killar (förutom att matcherna spelas i Tjota-haiti), det FINNS en anledning till att jag är tvungen att tillägna mina middagsböner till ett förlustförföljt katastroflag och det finns, det finns faktiskt en anledning att fortsätta bevaka Kommunen. Här kommer några:
Årets målvakt - Sabban
-Det ska va en Fors bakom stolparna för att hålla tätt. Det har jag alltid sagt. Även om hon inte ärvt sin fars längd eller räckvidd gör hon helt klart skäl för namnet. Höll nollan, höll tätt och vann matcher åt ett lag som inte förtjänat en vinst sen 10-2-resultatet i avslutningsmatchen inomhus '09.
Årets försvarare - Sebban
-Det finns vissa personer. Jag vill inte nämn deras namn. Men de finns. Vi kan kalla de "de avundsjuka" eller kanske "de missunnsamma". De avundsjuka och de missunnsamma kan inte hantera faktumet att de talanger som jag personligen har avlat fram till fotbollsvärlden håller en snäppet högre klass en deras egna barn, kompisar eller till och med de själva. De säger "du kan ju inte utnämna din egen son och dotter till två av totalt fyra prestigefyllda titlar". Bullcrack! Jag kommer alltid ha objektiviteten som min största tillgång, jag har alltid skärskådat makten, sett saker ur progressiva synviklar och framförallt, sökt. Sökt efter något som är större än alla era sammanlagda tankar gångat med tio. Jag har sökt efter sanningen killar. Och jag har funnit den. Sen kan alla avundsjuka och missunnsamma säga vad de vill, grabben har gjort en stabil säsong. Han sköt en riktigt fin straff, som en uppmärksam skribent redan Premier Leauge-klassat. Han har visserligen dribblat som siste man några gånger för mycket, förlorat bollen trots sin position som sista utpost, men det har Puyol också gjort. Min son är lite som Puyol. Han räddar upp situationer som han själv orsakat, det ger underhållning och det ger publikintresse. Ni kan säga vad ni vill om Tiam och allt konsigt de andra där i backlinjen heter. I min värld finns bara du, Sebban.
Årets mittfältare - Yannick
-OK spelat i år - många matcher från start etc. Lagkapten bra. Tveksam här men, vi kör på dig Gustav.
Årets anfallare - Jeppe K
-Härligt att se att Cadillacos gamla trummis har tagit av sig hårdrocksuniformen och börjat med fotboll igen. Fick aldrig Årets utvecklingspris under sin tid i LIF, men det titeln förlorade ju all sin trovärdighet när Irebring kammade hem den '97. Jeppe gjorde visserligen inget mål under säsongen, men det gjorde ju knappt någon annan av våra "anfallare" heller.
Och nu årets höjdpunkt. Kommunens egen Ballon d'Or:
Årets spelare - "Yannick"
-Gustav var outstanding på mitten, deltog i samtliga matcher, vann skytteligan och var bäst i laget. Mer än så krävs faktiskt inte för att vinna Kommunens Ballon d'Or. Priset består i dagsläget av en påse hallonbåtar som kommer att delas ut ceremoniellt inför säsongspremiären nu på lördag.
------------------------------------------------
Skytteliga Grussäsongen 2009
Yannick: 7 Mål
------------------------------------------------
Martin, 5
Andreas, 3
Jeppe L, 2
Dan, 1
Henric, 1
Sebbe, 1
Danielsson, 1
Tiam, 0
Info om inomhussäsongen är på gång.
/Klubbledningen
